Frågor från Barn och Tanter svarar:

 

Hur mår du?

Hur gammal är du?

Kan du gå?

 

Jag mår mycket bra, men har lite mer ont i kroppen än förr.

66 år.

Jag kan gå och till och med fortfarande hoppa lite grann.

 

Mår mycket bra.

87.

Ja till och med småspringa.

 

Jag mår bra trots att jag har cancer.

 

Jag mår bra…. Är lugnare nu, men fortfarande väldigt nyfiken.

 

Hur känns det att vara gammal tant?

 

Det känns mycket bra att vara ”gammal” tant. Det känns absolut INTE som jag är gammal. Eftersom jag nu är pensionär så känner jag att jag fått ett helt nytt liv, då jag funderar mycket på vad jag skall göra nu i mitt liv.

 

Ibland känns det ok – ibland jobbigt.

 

Känner mig inte gammal trots att jag är 65, men vet att jag har större delen av livet bakom mig. Det gör mig lite melankolisk.

 

Jag känner mig inte gammal.

 

Vad tänker man när man är gammal?

 

Att man vill vara frisk.

Att man inte vill att ens vänner ska dö.

 

Våga tala om döden – för att njuta av att vi lever NU!!!

Att njuta av att ha en kropp som man kan leka och dansa med.

Att jag inte är rädd längre våga opponera mig mot det som jag tycker är dumt!!

 

Jag blir modigare, men är också rädd för att bli skröplig.

 

Jag vet mer vad jag vill!

 

Jag tänker på vad jag VILL göra hur det går för mina barn och barnbarn, hur jag ska göra så att mina pengar ska räcka. Att njuta av småsaker. Hur jag kan hjälpa till så att det blir bra för andra äldre som mår sämre än jag.

 

Vilken är din efterrätt?

Glass

Brulé

Portvinskräm

Glass och blåbär

 

Gillar du barn?

 

Ja mycket

Jaa

Ja verkligen

 

Vilket är ditt fotbollslag?

 

Inget

Gais

IFK

Inget

 

Är det roligt att vara gammal?

 

Ja det är roligt att leva, vara mormor, dansa, resa, äta

 

Ja…ganska… man vet mer nu…

 

Absolut… trivs med livet.

 

Hur gammal är du?

 

66

85

67

87

65

65

65

 

Vad längtar du efter?

Vad var det roligaste du visste att göra när du var 10år?

 

Jag längtar efter:

Att få fritt dansa, cykla, läsa, njuta, lyssna på fåglarna, gå barfota längs en strand, vara med vänner, barn, barnbarn, fästman.

Det roligaste när jag var 10 år:

Leka med mina kompisar killar och tjejer

 

En ny kärlek. Att se mina barnbarn utvecklas. Se mitt senaste projekt växa. Resa till mexiko.

Roligast som 10-åring: Spela brännboll, bada, leka.

 

Resa, måla, vara med barnbarnen.

 

Tänker ni inte när ni dör?

Blir ni inte rädda att ni snart inte orkar?

 

Jo, jag är orolig för att inte orka.

Tror att jag blir en fågel när jag dör.

 

Jo ibland tänker jag på döden.

Tråkigt att inte få se hur allt utvecklas.

 

Kanske… men försöker att inte bli ”offer”… göra så gott för att få dö när jag är lite mer förberedd…

 

Vill du vara liten eller stor?

 

Jag skulle vilja var 20 år.

 

Det känns mycket bra att få vara stor och få bestämma själv, och att inget är fel eller rätt.

 

Vill gärna var i min egen ålder så länge jag är frisk.

 

I den åldern som jag är.

 

Hur känns det med att vara gamling?

Gillar du måla?

Vad äter du på frukosten?

 

Bra bra.

Nej men rita.

Muslifrukt.

 

Bra

Tycker inte jag kan

Kaffe och mackor

 

Bra

Ja

Filmjölk och musli

 

Vad tänker ni på när ni är gamla?

 

Hur ska livet bli för mina barn och barnbarn.

Hur länge jag ska vara nyfiken.

 

Att jag har mer bråttom att hinna med allt som jag vill göra… resa, skriva mm

 

Hur livet varit och ska bli för mig och hur det ska bli för mina barn och barnbarn.

 

Mitt möte med tanten i det offentliga rummet

Beskriv situationen och var den skedde:

- Ett möte med en tant
- En känsla av att vara i tantig i det offentliga rummet – nu är jag själv en tant
- Ett möte mellan en tant och någon annan som jag bevittnar
- En fantasi om en tant jag ser
- En fantasi om en tant som jag inte har upplevt

——————————————————————————————–

1. Möte med Tanten i det offentliga rummet

I jakt på tanten har jag nu i och med detta arbete fått upp ögonen för att det faktiskt kryllar av tanter i det offentliga rummet.
Jag har träffat dom på spårvagnen, i affären, på torget, i referensgruppen, på badhuset, på diskussionsklubben och i min fantasi. I och med 5 veckors manusarbete ser jag nu med en annan blick på dessa kvinnor. Och det är så klart inte dessa tanterna som har ändrat på sig det minsta utan jag. Genom att vrida och vända på alla fördomar och genom att faktiskt öppna ögonen och iakttaga och lyssna ser jag nu individer som inte har mer gemensamt än en kategorisering som någon annan lagt på dom.

2. Möte med tanten i den offentliga rummet

Jag går på en danskurs i house på ett ställe där mest unga dansar. De flesta är i genomsnitt 13 år som dansar där, men det finns någon som är äldre också. Jag kommer på mig själv att iklädda mig rollen som ”tant” varje danspass. Jag måste skratta lite högt när jag dansar fel, jag frågar läraren hur stegen är och tänker att andra säkert också vill veta hur stegen ska vara men att ingen vågar fråga och då är det väl bra att jag som lite äldre – tant – frågar. I omklädningsrummet kom det häromdagen in 7 st hormonstinna, flamsiga okontrollerade unga förpubertala kvinnor som hade en helt galet hög ljudnivå. Då kom jag på mig med att hyscha på dom. Som en tant. Gud vad jag skämdes då.’

3. Möte med tanten i det offentliga rummet

Fikapaus i Haga i Göteborg. Sitter på ett café på höga stolar och jag syns i fönstret.
I caféet sitter bara unga människor. Jag ser kvinnan ställa sig utanför, funderar precis som jag gjort en liten stund tidigare och hon beslutar sig för att komma in. Jag undrar nyfiket om hon kommer komma in och sätta sig. Hon vänder i dörren. Jag förklarar det med min egen osäkerhetskänsla jag hade när jag kom in. Alla tycks veta hur en ska göra. Alla andra har någon att prata med. Men jag beslöt mig för att ändå stanna. Tyvärr vände kvinnan liksom två andra kvinnor lite senare och gick någon annanstans. Jag ser mig själv som den gamla och osäkra i detta rum och jag tror att hon upplevde samma sak.
När jag gick hit talade jag med min son och berättade att jag skulle till workshopen med Nadina och att det skulle handla om Nadina och att det skulle handla om tanter. Då utbrister han något som jag upplever som ett försvar: ”Du är ingen tant!” Kanske är hans reaktion ett skydd mot förgängligheten och en patriarkal ryggmärgsreaktion från honom. Jag kände en dubbelhet inför hans support!

4. Möte med tanten i det offentliga rummet

Min mor är tillsammans med mig och andra familjemedlemmar och lyssnar på Sven-Ingvars. Stor publik folk är glada. Vi står mitt i publikhavet. Helt plötsligt snubblar en ung man fram till min mor då runt 70 år och vill dansa. Mamma tackar bestämt nej. Säger sedan i mungipan till mig: ”Han ska inte tro att han ska få göra bort en gammal kärring” Jag tänker att hon väljer i det ögonblicket att få lov ha kvar sin värdighet.
5. Möte med tanten i det offentliga rummet

På 6ans spårvagn från Hisingen kliver tanten på vid Nordstan. Och med bestämd vresig stämma kör hon iväg invandrarkvinna som sitter på ”hennes” plats längst fram. Det var gott om plats på vagnen och om hon bara hade tagit tre steg till hade hon fått sittplats på den näst främsta raden. Jag reagerar ganska starkt och tänkte:” jävlar vad sur och bitter och säkert gjorde hon bara så för att den andra kvinnan hade ett icke-svenskt utseende – lite vardagsrasism så där.” Det som då inte slog mig men som har kommit till mig i efterhand är att det här kanske är ett av de få tillfällen hon som tant känner att hon har rätt att stå på sig och få hävda sin rätt, just för att det sitter en liten skylt på en människa med käpp och att alla vet att det är säten för ”dom” – för henne.
Jag träffade häromdagen min mormor och hennes tre väninnor på Allum i Partille, en kort sväng över en liten middag. De var på genomresa då se dagen efter skulle flyga till Turkiet på en veckas semester. Att se och träffa dessa fyra fantastiska tanter gör mig alltid så glad! Det är ett jävla go i dom och de kör på som de alltid har gjort och låter ingenting stoppa dom, varken ålder, krämpor, cancer eller andra sjukdomar. Ut på äventyr ska dom bara! Och roligt ska det vara att leva. Det peppar mig och jag hoppas att jag också kommer ha den glöden och känslan när jag blir tant! Jag hänger mer än gärna med dom. Åldern spelar ingen roll. Den är bara en siffra. Är sällskapet och utbytet fantastiskt så är det, no matter what!

6. Möte med tanten i det offentliga rummet

Detta är i och för sig hemma hos Gerd men det är ett för mig spännande möte med en tant. Jag jobbade som personlig assistent hos Gerd 68år. Första intrycket av henne uppfyllde alla mina fördomar om en gammal tant. Vresig, bitter, arg, pedant, lever ensam med sina katter, bestämda tider, planerar sin rehab semester 9 månader i förväg (allt ordnat 8 månader innan avresa).
Första månaden grät jag på väg dit och hem. Långsamt, långsamt började jag fatta hennes mönster och kunde därför börja gå henne till mötes. Jag förstod efter samtalen med de långa tystnaderna att hon själv bara ville ha första frågan. De kommande månaderna blev bara bättre och bättre, vi kom fram till att vi båda älskade foto och hästar, båda gillade musik och att laga mat. Vi var ofta på utflykt till hästhagarna och åkte sen hem och redigerade hästbilder på datorn, vilket hon inte kunnat göra själv för hon varken förstod sig på eller nådde fram till datorns tangentbord.
Tyvärr vågade jag aldrig komma ut för henne för hon gjorde det klart för mig att alla som var homogay borde gå i någon slags rehabgrej och bli botade.

7. Möte med tanten i det offentliga rummet

Jag gick på kaptensgatan då jag fick syn på en tant. Hon gick med nattlinne ute i snön. Hon var böjd. Det långa gråa håret slängde runt ansiktet och ur näsan rann det snor. Jag stannade till och frågade om jag kunde hjälpa till. Mina nycklar, sa tanten, de var här precis men nu är de borta. Jag frågade var hon bodde och eftersom jag tyckte hon kommit ut från porten bredvid ringde jag på där. Jag bor på Kaptensgatan sa tanten, men det är i en annan stadsdel. Det är inte här. Vi blev insläppta i trapphuset. Tanten var lugn och positiv. Hon hade hittat sin nyckel. Hon höll den osynliga nyckeln i handen, stack in den i låset och vred om. Men dörren var låst. Konstigt sa hon. Jag måste ut igen. Tanten var snabb och var fort ute i snön igen på trottoaren. Hon trillade och skrapade sig på knät. Jag hjälpte henne in igen. En kvinna, Rosa, stannade och hjälpte oss in i trapphuset igen. Vi frågade tanten var hon bodde. Hon pekade på en dörr som var låst. Efter samtal med hyresvärden, låssmed och polis kom vi tillslut fram till ambulans via SOS. Vi satt med tanten i trapphuset i en och en halv timme, medan vi försökte få henne att inte springa ut i snön igen och skada sig eftersom hon ramlade så lätt. Inget av det tanten sa hade ett sammanhang och jag försökte prata med henne om positiva minnen. Hon berättade att hon gillade popcorn och sockervadd, att hon snart skulle hem till sin mamma och försökte då och då äta på sin näsduk hon hade med sig. Det var ett konstigt bröd, sa hon. När ambulanspersonalen kom frågade de henne om personnummer, vilket hon kom ihåg. Jag frågade dem hur det var med henne och de berättade att trodde att hon antingen var dement, hade en psykos eller hade fått en stroke. Det som stannar kvar hos mig är att hon var så tillfreds och trygg i sitt tillstånd. Hon fick lägga sig på båren och njöt av hur de stoppade om henne. Vart kör ni? Till sjukhuset. Jahaja. Det är bra.

8. Mötet med tanten i det offentliga rummet

Jag var 12 år och var vid dammen i parken. Där i dammen fanns det vackra salamandrar. De var svarta med gula mönster och hade drakrygg. Salamandrarna hade så länge jag kom ihåg blivit uppfiskade med hov och i slängda igen av Masthuggsbarnen, och så vitt jag vet hade de blivit beundrade och respekterade. Ett par pojkar något år yngre än jag själv hade fångat några salamandrar och nu stod de med en salamander i varje hand och klämde hårt på dem och skrattade åt hur de såg ut när de kämpade för sitt liv. Jag sprang fram och sa åt dem att sluta, men de hoppade undan och klämde hårdare och hårdare på de stackars djuren. Jag skrek åt dem och försökte få dem att sluta, och medan de kastade i salamandrarna i dammen kom känslan att jag var tråkig, ordentlig, tantig. Pojkarna blänge på mig och gick långsamt därifrån. Jag stod och kände mig dum, fastän jag hade rätt och tittade ut över dammen för att se om ödlorna hade klarat sig eller inte.

9. Mötet med tanten i det offentliga rummet

Vasagatan i Göteborg
Hon går gatan fram i sin alltför stora klarblå täckjacka. I mittenallén på Vasagatan i centrala Göteborg. Hon tar väldigt lite plats tänker jag. Hon haltar och rör sig ryckigt som att musklerna inte är smidiga längre utan att hon får rycka fram varje lem som ska pendla framåt.
Jag ser henne snett bakifrån och kan inte avgöra hennes ålder eller andra uttryck i ansiktet ändå fyller min hjärna på med fantasier om hennes romska bakgrund. Det vita objektet i hennes hand skapar jag utan att vara säger till en papperskopp och jag tänker att hon arbetar med att tigga, att hon kanske t.o.m. har blivit misshandlad för att halta för att se mer bräcklig ut. Hon är mager och fysiskt utsatt i min förförståelse och hon har inte många val om hur tillvaron kan förändras i tiden. Hon är inte olycklig utan har stängt ner sina känslor kring hoppet om en annan tillvaro. Hon finns, lever och i mina ögon är hon svag.
Jag tänker på mina tolkningar. Mitt sätt att skapa denna kvinna som det enda hon har gjort är att hon har en jacka som inte är av sista modet, haltar och kanske bär på en tom mugg. Även om min tolkning skulle vara sann, förundras jag över mina associationer. Jag vill skapa mig en annan projicerad värld denna morgon på Vasagatan. Jag vill se henne den äldre kvinnan och undra vilka skatter av historier och livsvisdom hon bär på. Att hon har en oändlig kunskap och erfarenhet som jag aldrig har haft eller kanske kan få. Att hon och jag är mer lika än olika. Att se hennes styrka och makt inte hennes skröplighet som en rädsla jag inte vill ska komma till mig.
Hon har passerat nu. Jag kommer kanske aldrig se henne igen. Jag kommer aldrig veta. Det jag vet är med vilka glasögon jag vill kämpa för att se min omvärld genom i fortsättningen.

Scen

 

H slår sig.

H: Ahhh. Aaaaajjjj!

N: Åh vad har hänt? Stackars dig!

H: Ja det gör faktiskt ganska ont…

N: Ja det är klart att det gör jätte jätte jätte ont. Du slog dig, stackars dig. Jag ska ta hand om dig.

H: Eh jaha…

L: Det var rätt åt dig!

H: Nä varför det? Det är väl synd om mig.

L: Du var ju klumpig. Det kan ju ingen annan rå för.

N: Så där kan du inte säga! Är du helt dum i huvet eller!?

H: Ja men så farlig var det ju inte.

L: Jag menade inget illa…

N: Du är en elak gris!

H: Ja lite dumt var det ju, men nu har du sagt ifrån det räcker ju. Jag tror att hon fattar vinken.

L: Åh allt jag gör blir fel.

H: Så är det inte alls! Det är inget synd om dig! Åh du ditt svin som kallar andra för grisar!

N: Jag var faktiskt inte så elak…

L: Nej nu tycker jag du tar i lite för hårt.

H: Jamen jag försökte ju bara hjälpa dig!

N: Mig?!

L: Mig?!

H: Tja… dig kanske.

N: Men det var ju mig det var synd om!

L: Nej det var mig!

H: Nej det var mig! Det var jag som slog mig!

N: Det var väl inte så farligt! Du var ju taskig mot mig!

L: Det var ju ni som gick på mig!

H: Nej jag!

N: Jag!

L: Jag!

 

N kastar sig och slår sig.

N: Ahhh. Aaaaajjjj!

L: Åh vad har hänt? Stackars dig!

N: Ja det gör faktiskt ganska ont…

L: Ja det är klart att det gör jätte jätte jätte ont. Du slog dig, stackars dig. Jag ska ta hand om dig.

N: Eh jaha…

H: Det var rätt åt dig!

N: Nä varför det? Det är väl synd om mig.

H: Du var ju klumpig. Det kan ju ingen annan rå för.

L: Så där kan du inte säga! Är du helt dum i huvet eller?

N: Ja men så farlig var det ju inte.

H: Jag menade inget illa…

L: Du är en elak gris!

N: Ja lite dumt var det ju, men nu har du sagt ifrån det räcker ju. Jag tror att hon fattar vinken.

H: Åh allt jag gör blir fel.

N: Så är det inte alls! Det är inget synd om dig! Åh du ditt svin som kallar andra för grisar!

L: Jag var faktiskt inte så elak…

H: Nej nu tycker jag du tar i lite för hårt.

N: Jamen jag försökte ju bara hjälpa dig!

L: Mig?!

H: Mig?!

N: Tja… dig kanske.

L: Men det var ju mig det var synd om!

H: Nej det var mig!

N: Nej det var mig! Det var jag som slog mig!

L: Det var väl inte så farligt! Du var ju taskig mot mig!

H: Det var ju ni som gick på mig!

N: Nej jag!

L: Jag!

H: Jag!

 

L kastar sig och slår sig.

L: Ahhh. Aaaaajjjj!

H: Åh vad har hänt? Stackars dig!

L: Ja det gör faktiskt ganska ont…

H: Ja det är klart att det gör jätte jätte jätte ont. Du slog dig, stackars dig. Jag ska ta hand om dig.

L: Eh jaha…

N: Det var rätt åt dig!

L: Nä varför det? Det är väl synd om mig.

N: Du var ju klumpig. Det kan ju ingen annan rå för.

H: Så där kan du inte säga! Är du helt dum i huvet eller?

L: Ja men så farlig var det ju inte.

N: Jag menade inget illa…

H: Du är en elak gris!

L: Ja lite dumt var det ju, men nu har du sagt ifrån det räcker ju. Jag tror att hon fattar vinken.

N: Åh allt jag gör blir fel.

L: Så är det inte alls! Det är inget synd om dig! Åh du ditt svin som kallar andra för grisar!

H: Jag var faktiskt inte så elak…

N: Nej nu tycker jag du tar i lite för hårt.

L: Jamen jag försökte ju bara hjälpa dig!

H: Mig?!

N: Mig?!

L: Tja… dig kanske.

H: Men det var ju mig det var synd om!

N: Nej det var mig!

L: Nej det var mig! Det var jag som slog mig!

H: Det var väl inte så farligt! Du var ju taskig mot mig!

N: Det var ju ni som gick på mig!

L: Nej jag!

H: Jag!

N: Jag!

 

HNL: Jag!!

 

Jag kanske är en gris ibland…